Idag slog det mig återigen att vi har väldigt långt hem. Pappa ringde mig idag och sa att mamma hade varit på sjukhuset för ryggen, inget så allvarligt som tur var. Men efter det samtalet och när jag såg att det var pappa som ringde mitt på dan tänkte jag ju på att det kan hända något där hemma och så har vi så långt hem, tar nästan en hel dag. Men så kan man inte gå och tänka, och det kommer förmodligen inte hända något allvarligt hemma i Skåne.